nu grönskar det

 
Planen var att vi skulle starta i min rabatt på baksidan den här helgen, men efter lite övervägande kom vi fram till att min älskade mummo kommer hit i veckan och hon är trädgårdarnas drottning. Så jag hoppas på att hon kan ge mig tips och råd angående mina planer. Men vi låg inte på latsidan för det! Mamma och jag åkte till Plantagen och kände, luktade och tittade på alla vackra blommor och växter som blommar nu på sensommaren och hösten. Till framsidan hade jag tänkt två större buskar som ger lite insynsskydd mot altanen, och fann den här underbara limefärgade vipphortensian. Den växer sig ca två meter hög och ca 1 meter bred, blommar från augusti-september. Jag är supernöjd och tror att slutresultatet kommer att bli fantastiskt!
Vi passade även på att köpa en till hallonbuske så att den vi fick i inflyttningspresent inte behöver känna sig ensam. Och en hortensia i kruka, som jag senare kommer att plantera på baksidan.

välkommen in till mitt vardagsrum

Jag startade ett inlägg i lördags förmiddag om hur lite tid och lust jag har att sitta vid massa tekniska prylar, sen kom mamma hit och helgen tog slut i ett nafs!
 
Vi, mamma och min kusin var till ikea i lördags. Vi köpte inte så mycket, dels därför att det inte var för våran skull vi var där men också därför att vi försöker att inte "förhasta oss". Men sluthyllan till mediamöbeln, en till taklampa och en golvlampa fick följa med oss hem. Nu ska vi bara få upp upp lamporna i vårat sex meter höga tak! Jag sydde även upp alla gardiner, och fick återigen bevis på min värdelöshet i att mäta saker då jag lyckades få ena gardinen fem cm kortare än den andra. Stor suck på den! Som tur är så är det gardinerna som ska hänga vid panoramafönstret så då kunde jag smidigt "gömma" den kortare gardinen bakom den andra som en tillfällig lösning. Och så var vardagsrummet äntligen färdigt, så färdig man nu blir. Det finns väl alltid lite smått och gott man vill förändra eller förnya. 
 
 
 

Christmas isn't a season, it's a feeling.

När din make ringer dig för att berätta att han tänker ta med dig till en av Tysklands mest kända julmarknader för att fira eran femåriga bröllopsdag då vill man bara kasta sig i hans armar och kyssa honom. Eller hur? Det ville iallafall jag! Han ska till Nürnberg på kurs, så han kollade upp möjligheten att uppgradera sitt rum till ett dubbelrum och det skulle kosta oss en struntsumma. Vi har redan kollat flygbiljetter och det var nästan barnsligt. Farfar ska vara med Olivia och vi får ett par dagar på tu man hand i julmarknadernas förlovade land. Vi åker ner dagen innan kursstarten och kommer för det mesta ses kvällstid. Under dagarna kommer jag att strosa runt i Nürnbergs gamla stadsdel, dricka Glühwein (starkvinsglögg) eller Feuerzangenbowle (varmt rödvin med massa kryddor) och äta pepparkaka, brända mandlar och munkar tills jag rullar fram. Det ska tydligen säljas så mycket julgranssaker och julprydnader i alla kategorier att man kan botanisera ihjäl sig. Ingen kan förstå hur barnsligt lycklig jag blev när maken berättade att han tänker ta med mig dit! Att få åka på en äkta tysk julmarknad har varit en dröm för mig. Man har inte varit på julmarknad förrän man varit på en tysk julmarknad.
 
 

en skönhet i min trädgård

 
Jag hängde tvätt när jag skymtade något i ögonvrån, den här krabaten vinkade till mig från eken i slänten. Den var minst dubbel så stor som en nässelfjäril, jag har aldrig sett något liknande! Det måste ha sett bra kul ut när jag for upp och ner för slänten för att hämta kameran, byta objektiv, ropa på Olivia. Sen stod jag där med rumpan i vädret, i bajsställning, praktiskt taget med huvudet upp och ner för att få till några bra bilder. Och bilderna gör sig inte ens rättvisa, den var så otroligt mycket vackrare! Efter lite google vet jag nu att det är en vanligt förekommande fjäril som heter Sorgmantel. Man lär sig något nytt varje dag.

oh boy vilken härlig dag!

 
Vi, mamma och syskonbarnen körde på en årlig Gröna Lund vistelse i slutet på juli. Idag verkar barn generellt sätt inte rädd för något. Medan jag vrålade av skräck i Blå Tåget tjoade min 6-åriga systerdotter "en gång till, en gång till!" och systersonen drog upp i Eclipse alldeles själv efter att vi tre vuxna totalt vägrat att åka den. Maken gav sig upp i Fritt Fall dock, det var väl vad hans stackars hjärta klarade av. Olivia som förra året bara ville stå i en massa köer åkte en hel hög med karuseller och blev barnsligt förtjust i vartenda en. Vi spelade spel, åt glass, kladdade med sockervadd, fick popcornskal mellan tänderna, drack massor med kaffe och läsk. Vi ses så sällan så det är verkligen härligt att få skämma bort dom lite. Vi hade en kanonbra dag och timmarna flög verkligen förbi! Barnen var så himla duktiga, trotts extrem värme lyssnade dom på vad som sas och tjatade ingenting. Vi var så himla trötta men så nöjda när vi for hemåt. Jag ser redan fram emot nästa år ♥

Stockholm i mitt hj♥rta

 
Stockholm är verkligen hisnande vackert! Husen, skärgården, stadsdelarna, allt har sin charm! Vi har varit förskräckligt dåliga på att upptäcka staden sen vi flyttade hit men det tar sig, sakta men säkert. Med hund och barn är jag nöjd med att bo långt ut på pendellinjen men en dag när barnet har flugit ur boet och hund inte längre finns med oss så kan jag absolut tänka mig en liten lägenhet inne i stan. Kanske på Söder. Och jag som aldrig skulle flytta hit, inte ens i närheten, jag föll pladask. 

mitt nya lite lugnare liv

Igår skulle jag ha suttit vid datorn, bloggat och fönstershoppat. Istället joggade jag 3,2 km (på rekordtid!), färgade utväxten, plockade, pulade, donade. Plötsligt var klockan sent och det var dags att sova. Att flytta ut på landet har gjort min själ gott. Varken internet eller telefon fungerar perfekt här ute så jag har fått så mycket tid över till annat. Men jag tänker på bloggandet i stort sett varje dag, kanske lusten börjar komma tillbaka?
Igår kväll efter middagen cyklade vi ner till Rönninge och åt en glass, solen var påväg ner. Det kom några trötta vindpustar men dom svalkade ingenting. När vi ätiti upp glassen hoppade vi på cyklarna och cyklade hem igen. Maken och jag cyklade ikapp och Olivia tjöt av skratt, då tänkte jag att det här är livet! ♥
 
 
Olivia och pappa leker i vattenspridaren hos farmor och farfar.
 

min första våningstårta

Jag hade en dröm om att spendera hela min semester i köket med att baka en hel hög med saker, men det blev inte så. Ajja, bättre lycka nästa gång! Det är snart halloween, thanksgiving och jul så det lär inte gå någon baknöd på mig. Men jag bakade en tårta till midsommar, min första våningstårta! Tårtan hade dom klassiska midsommarsmakerna jordgubbar, vaniljkräm och grädde. I en bok om tårtdekoration som jag fått av svärmor såg jag en bild på en bröllopstårta där dom använt riktiga blommor som utsmyckning och blev helt såld på idén! Så jag köpte en dummy (tårtbotten i frigolit som man använder för att öva dekoration på) och blomtråd i stål. Den stack jag in blomtråden i stjälken på blomman, gjorde ett litet hål i dummyn och stack in blomman i dummyn. Voilá! Jag fyllde tårtan kvällen innan, gör alltid det då tårtan bli mycket saftigare då! När jag byggde ihop tårtan stack jag först ner klubbpinnar i bottentårtan, tog sen upp dom och klippte av dom så att dom var jämnhöga med tårtan. Jag använde mig av 5-8 stycken. Sen la jag bara topptårtan på pinnarna och spacklade med grädde. Sist men inte minst så spritsade jag rosor med grädde som hade fått lite pastafärg i sig och dekorerade med jorgubbar och ätbara fjärilar. Färdigt!
 
 
Tårtan blev försvinnande god, och tog slut på en gång!

long time no see

 Några tappra själar tittar in här ibland.
 
Men hej!
Tiden går fort när man har roligt har jag hört. Sommaren har varit en av dom bästa! Flytt, kolmården, midsommarfirande, kryssning, stughäng, Malmö och Gröna Lund. Jag har hunnit bli moster för tredje gången och min bästa vän födde en liten flicka i lördags. Sommaren har varit full av kärlek, vänner och familj ♥ Två av tre veckor av min semester regnade bort, men vad gör det om hundra år! Sommaren är inte över, det ska bli kräftfiske och ännu en Malmö-resa innan den får ta slut. Hösten väntar bakom hörnet, full av förväntningar. Jag och maken har verkligen njutit av att skörda den frukt vi sått under dom senaste sex åren. Alla planer vi gjorde när vi träffades har nu förverkligats och här står vi idag. Nya planer börjar ta form, lika läskigt som då. Skräckblandad förtjusning! Jag är så tacksam för allt, jag ser på livet och tycker att det är underbart. 
 
 
Jag har till och med badat flera gånger iår, borsett från ett enda dopp förra året är det det mesta jag badat i en sjö på kanske 10 år.

never never never give up

Jag och ca 15000 andra tjejer sprang igår Vårruset här i Stockholm. När vi stod vid uppvärmningen började min tävlingsinstinkt kicka in. I'm gonna show you how great I am! hör jag Mohammed Ali predika i mitt öra. När startskottet gick steg pulsen och hjärtade dunkade hårt i bröstet. Första kilometern var det trångt som attan, svårt att ta sig förbi folk. Men det glesades ut lite runt andra och tredje kilometern men många höll en bra takt! När jag passerat trekilometers-skylten började mjölksyran kicka in i låren. Satan! Mind over matter mind over matter! Hela tiden valde jag ut någon som hade en lite högre takt än mig, henne ska jag orka hålla efter! Sen kände jag att en omkörning var nära och då pressade jag lite till. Sen hittade jag ett nytt offer vars ryggtavla jag stirrade mig blind på tills jag orkade ta i lite igen och springa ikapp. När jag når slutspurten börjar jag precis som alla andra att öka takten sista hundra meterna. När jag ser klockan ovanför målet och den visar 26 minuter och sekunderna som går efter det så tar jag i för kung och fosterland. När jag går i mål tror jag nästan att jag ska kräkas! Men jag kom i mål, på 26,30 minuter! Jag var så stolt över mig själv, vilken tid! När vi åker hem kommer min verkliga tid upp på vårrusets hemsida, 25,46 minuter! WOW, jag kan inte tro det! En snittid på 5,09 min/km! Jag anmälde mig till tidtagningsklassen vilket innebär att jag hade ett datachip på mitt startnr som registrerade när jag passerade start och avslutade när jag passerade mål. Klockan som tickar ovanför mållinjen startar när första person passerar startlinjen och slutar inte förrän alla har gått i mål. Jag hade varit nöjd med 26,30 minuter, helt klart. Men 25,46 minuter är trotts allt lite bättre! Alla ni där ute, sätt upp ett mål och träna inför det. Kicken du får när du klarar det är fasiken obeskrivlig. Tjejmilen nästa!